Rofyllt. Vägen gör en vördnadsfull sväng runt den lilla kyrkan i Kyrkås.
Den är byggd före syndafloden och vattenmassorna slet den med sig och placerade den här, försäkrar sägnerna. Inte undra på att vägen gör en högaktningsfull sväng runt den rofyllda idyllen. Men det har stormat kring Kyrkås lilla kyrka. Den var alldeles för populär tyckte Skarabiskoparna, som anade vidskepelse bakom allmänhetens givmildhet.
För mig som har den övermodiga Skarakatedralen utanför fönstret framstår Kyrkås lilla vita kyrka som högst västgötskt lagom. Men så har det inte alltid varit, Kyrkås har ofta figurerat i kyrkliga debatter som en av Skara stifts mest populära offerkyrkor. Inte så att den kyrkliga överheten hade något emot gåvor, de kyrkliga ledarna har flitigt tjänat Mammon under seklernas lopp, men man ville ha lite koll på det.
Att folk kom resande långa vägar för att skänka pengar eller andra gåvor till just Kyrkås kyrka i hopp om att någon svårt sjuk släkting skulle få bot, det oroade prästerna. Visst skulle folk sätta sitt hopp till Gud och hans ord, men här verkade det ju som om de trodde att en speciell plats var extra kraftfull. Kunde det vara en tro med hedniska rötter?
Källa och träd
De populäraste offerkyrkorna låg ofta i anslutning till en källa, och gärna också något stort, speciellt träd, båda betraktades som heliga. Det verkade ju vara rena hedendomen. Här i Kyrkås fanns det både en källa och ett heligt träd. Fast kanske låg den ursprungliga offerkyrkan inte alls här, utan i byn Sandbäck en bit bort. Detta kan vara förklaringen till skrönan om att kyrkan flutit hit med syndafloden. Flöt hit gjorde den förstås inte, inte heller drogs den hit av oxar som andra sägner berättar. Men när den gamla kyrkan blev för trång och måste byggas om så kanske prästerskapet helt enkelt bestämde att den skulle byggas upp på en ny plats som inte förknippades med gammal folktro. Så kanske det inte lönar sig att resa till Kyrkås och ge rejält i kollekt för att få bot mot hotande influensor. Vaccin är säkrare.
Räddade bönder
I vilket fall tycks de stora offren i Kyrkås ha pågått länge, och pengarna användes inte bara till kyrkliga ändamål. Sockenbor som var i behov kunde få låna pengar här för att klara akuta kriser. Detta pågick ända till 1903, och det berättas att många bönder under krisår på 1800-talet räddades från konkurs med kyrkliga pengar. Fast helt ideell var kyrkan förstås inte, den krävde sex procent i ränta, vilket verkar lite girigt med tanke på att det handlade om skänkta pengar. Undrar vad bankerna tänkte om denna kyrkliga konkurrent?
Artikelförfattare: Hans Menzing