Kanske satt riksrådet och friherren Hogenskild Bielke på sitt Läckö och bläddrade förnöjt i den märkligaste av all Västgötalitteratur, Äldre Västgötalagen. Den är inte bara den äldsta bok på svenska som vi känner till, den är dessutom verklig västgötalitteratur fylld av märkliga berättelser om livet i Västergötland i tidig medeltid. Bielke var dessutom en av våra första och största boksamlare, en värdig förebild till dagens livaktiga Föreningen för Västgötalitteratur.
Strövtåg
Hogenskild Bielke var trots det konstiga förnamnet en urvästgöte, född på Stora Dala mellan Skövde och Falköping, en gård som han också ägde en tid. Läckö friherreskap fick han 1571 som belöning för sina tjänster för kung Johan III. Trots denna frikostighet hade Bielke problem med sina kungar. Han stred nämligen – liksom många andra stormän på den här tiden – för högadelns rättigheter. Och de måste ju tas på kungens bekostnad. Ändå var Bielke en amatör när det gällde intriger och upprorsplaner mot kungamakten jämfört med kompisarna Leijonhufvud på Gräfsnäs.
Halshöggs sittande
Kungarna Erik och Johan kunde han hantera, men med hertig Karl blev det värre. Bielke överlevde med tur Linköpings blodbad, men 1605 tog turen slut. Då var han så sjuk att bödelns medhjälpare bar ut honom på torget sittande i en stol så att han kunde halshuggas. Trots Karls löfte att huvudet skulle kunna jordfästas tillsammans med kroppen sattes Hogenskild Bielkes huvud upp på en järnstång på stadsmuren. Det finns en sägen om att hans trogne betjänt en mörk natt skall ha klättrat upp och tagit ned huvudet och begravt det tillsammans med kroppen, men det är nog bara en skröna.
Vid sidan av krigande, politik och intriger hann Bielke samla på sig en på sin tid mycket stor och berömd boksamling. Delar av den finns idag i Uppsala universitetsbibliotek. Idag verkar det väl inte så imponerande med cirka 270 böcker och 16 handskrifter, men det handlade ju om rejäla luntor, inte dagens behändiga pocket.
Västgötalagen
Allra märkligast i samlingen var nog Äldre Västgötalagen, d v s det exemplar från 1280-tal som ännu finns bevarad och som snart kommer 
ut i en ny kommenterad upplaga med massor av lärda män inblandade.
I vart fall brukar det påstås att Bielke ägde detta märkliga exemplar av Västgötalagen, men professor Per-Axel Wiktorsson, som håller i nyutgivningen av lagen, har en annan version. Bielke hade förmodligen bara lånat lagen från kungliga kansliet. Och sådant känner man ju till. Folk som lånar böcker och glömmer att lämna tillbaka dem. Extra svårt var det förstås att stöta på Bielke som var friherre, riksråd och en tid även lagman i Uppland.
Om hans boksamling fanns på Läckö är väl osäkert, det vintertid kalla och fuktiga slottet är förmodligen inte bästa platsen för ett dyrt bibliotek. Men nog hade slottet varit en vacker ram för den tidens kanske största privata boksamling i Sverige.
Artikelförfattare: Hans Menzing
Bilden föreställer Läckö slott. Satt Hogenskild Bielke här och läste Äldre Västgötalagen?